Idag känns allt så där riktigt...gött. Solen skiner, det är bara en dag kvar på arbetet och jag är varken deppig eller nere men jag är inte överlycklig heller. Bara sådär i ett mellanläge, du vet, där man känner att allt kommer nog ordna sig. Jag har alltid brytt mig om vad andra tycker om mig alldeles för mycket. Men nu känns det som om jag inte orkar bry mig mer. Vilket är positivt. Och med risken för att låta som en övermogen moraltant; så vill jag uppmuntra alla att vara sig själva. Du duger som du är, and that is final.