My New Great Love <3
Del 2
Även om man går vilse så fort man lämnar den trygga bostaden aka kyrkan, när man går omkring i staden så måste bara jag säga att jag älskar London! Det är så sjukt mysigt här! Det är vår och körsbärsblommornas blad singlar vackert ner till marken, dom vita husen och den underbara doften som ligger i luften. På gatorna ligger mysiga affärer överallt med allt från designkläder till Starbucks (mitt nya favoritställe) och söta cafeér. Ja, har inget annat val än att erkänna att jag är hopplöst förälskad i ♥ ~ London ~ ♥
Färgglada hus gör att man går omkring o myser ^^
Dom underbara körsbärsblommorna påminner mig om Japan ♥
Ett gäng turister på Londons gator, denna bild är tillägnad min kära kamera som senare
blev stulen . . . rest in peace my friend .
En liten närbild på blommorna.....
Här är det tydligen helt normalt att springa omkring med en fet cello på axeln O.O
Älskar hundkojor! Dom är så himla nice, åh vill så sjukt gärna ha en men dom är dyra :(
Även om allt är supermysigt o underbart här så är det svårt att komma bort från all stress som en storstad ger, speciellt London. Men det är det enda negativa jag kan komma på med London :) förutom dom sjukt dyra bostadspriserna. Jag menar dom gör det inte precis enkelt för oss fattiglappar som längtar efter att bo här ._. Om det inte skulle vara för att jag vill till Japan så kunde jag lätt tänka mig att bo här, antar att det får förbli ett önsketänkande dock.
Stress = huvudvärk = en trött Hanna = en sur Hanna = döden för stackars reskamrater.
London Baby!
Innan jag börjar berätta om hela min London resa så ska jag ge lite info om saker och ting. Okej, till er som inte vet så går jag en bibelskola ett år och då ingår det en Europa-praktik. Denna pratik går ut på att man åker till ett land och får utföra dom saker som man har lärt sig, t.ex. evangelisera och hjälpa till i andra kristna samfund.
Och jag tänker även göra en scrapbook-album av denna resa som kommer bli awesome, men det lär ta hundra år att göra den. Hur som helst så ska jag avsluta denna tråkiga notis med att min kamera blev stulen/borttappad och därför har jag tagit andras bilder och bilder som jag har tagit med Saras kamera. Har inget photoshop, så bilderna är oredigerade men jag ska fixa till dom när jag skaffat photoshop. Bara så ni vet, och vi har även varit tvugna att skriva dagbok under resan och det är den texten ni kommer läsa nu.
Varning: följande text kan verka en aning intressant men dock utan humor, då författaren var alldeless för trött för skämta till det när texten skrevs.
Del 1
Nu sitter vi i flygplanet, förväntingarna ökar. Även om jag har haft lite negativa tankar inför resan så känner jag hur dom sakta rinner bort, och jag börjar tro att den här resan kommer bli ganska bra ändå. Plötsligt börjar planet röra på sig medans säkerhetsinformation spottas ut ur högtalarna, innan jag vet ordet av så har vi lyft och är i luften. Ett leende sprider sig på mina läppar 'London here I come!' och om ca 2 timmar kommer jag vara på Engelsk mark. Planet stiger upp över molnen och det svenska landskapet breder ut sig, och jag fotar allt och inget.
En riktig snygg flygvärd med brittisk dialekt frågor om vi skulle vilja ha något att dricka, han är het. Och jag är härmed motbevisad att det finns snygga engelskmän, då jag minuterna innan hade högljutt förklarat att alla enelsmän är inte så "attraktiva".
Men när vi väl gått av planet så sjunker mitt glada humör när vi sedan befinner oss ihjälklämda jämte varann i en varm buss, som tydligen inte förstår innebörden av vad som menas med 'air conditioner'. Tydligen ska vi sitta i denna buss 1 ½ timme innan vi kommer in i London. En tid jag spenderade flitligt med att irritera Johan och spela japansk turist, genom att knäppa av bild efter bild genom bussfönstret. Sara kommer särskilt märka detta (senare) då hennes kamera kommer innehålla bilder på träd, träd, byggnader och byggnader. Inte konstigt att hennes minneskort blev fullt så snabbt...
Väl framme i London så tar vi tunnelbanan och sen går vilse och tillslut med blödande fötter hittar vi kyrkan. Jag överdriver inte sen när jag säger att vi gick vilse varje dag efter det till olika saker, för vår ledare Mattias har uppenbarligen fel på sitt lokaliserings minne. Trots att han varit i London 3 ggr innan, seriöst. Det ironiska var ju att kyrkan var en sådan uppenbar byggnad som syndes klart och tydligt och som bara ett gäng idioter kan ha missat. Och här trodde jag engelsmän var korkade med sitt kassa kransystem och inåtvända dörrar, jag antar vi svenskar har inget att säga här...
Engelsmän : 1
Svenskar: 0
Nu har vi lämnat Sverige bakom molnen, och England väntar...
Rasmus och Sara på flyget ^^ Rasmus går inte i min klass, men han är Efraims ersättare
The buss of Doom....
Tobias är iaf nöjd på bussresan ^^
Ståtliga byggnader flyger förbi genom fönstret...
Och jag tänker även göra en scrapbook-album av denna resa som kommer bli awesome, men det lär ta hundra år att göra den. Hur som helst så ska jag avsluta denna tråkiga notis med att min kamera blev stulen/borttappad och därför har jag tagit andras bilder och bilder som jag har tagit med Saras kamera. Har inget photoshop, så bilderna är oredigerade men jag ska fixa till dom när jag skaffat photoshop. Bara så ni vet, och vi har även varit tvugna att skriva dagbok under resan och det är den texten ni kommer läsa nu.
Varning: följande text kan verka en aning intressant men dock utan humor, då författaren var alldeless för trött för skämta till det när texten skrevs.
Del 1
Nu sitter vi i flygplanet, förväntingarna ökar. Även om jag har haft lite negativa tankar inför resan så känner jag hur dom sakta rinner bort, och jag börjar tro att den här resan kommer bli ganska bra ändå. Plötsligt börjar planet röra på sig medans säkerhetsinformation spottas ut ur högtalarna, innan jag vet ordet av så har vi lyft och är i luften. Ett leende sprider sig på mina läppar 'London here I come!' och om ca 2 timmar kommer jag vara på Engelsk mark. Planet stiger upp över molnen och det svenska landskapet breder ut sig, och jag fotar allt och inget.
En riktig snygg flygvärd med brittisk dialekt frågor om vi skulle vilja ha något att dricka, han är het. Och jag är härmed motbevisad att det finns snygga engelskmän, då jag minuterna innan hade högljutt förklarat att alla enelsmän är inte så "attraktiva".
Men när vi väl gått av planet så sjunker mitt glada humör när vi sedan befinner oss ihjälklämda jämte varann i en varm buss, som tydligen inte förstår innebörden av vad som menas med 'air conditioner'. Tydligen ska vi sitta i denna buss 1 ½ timme innan vi kommer in i London. En tid jag spenderade flitligt med att irritera Johan och spela japansk turist, genom att knäppa av bild efter bild genom bussfönstret. Sara kommer särskilt märka detta (senare) då hennes kamera kommer innehålla bilder på träd, träd, byggnader och byggnader. Inte konstigt att hennes minneskort blev fullt så snabbt...
Väl framme i London så tar vi tunnelbanan och sen går vilse och tillslut med blödande fötter hittar vi kyrkan. Jag överdriver inte sen när jag säger att vi gick vilse varje dag efter det till olika saker, för vår ledare Mattias har uppenbarligen fel på sitt lokaliserings minne. Trots att han varit i London 3 ggr innan, seriöst. Det ironiska var ju att kyrkan var en sådan uppenbar byggnad som syndes klart och tydligt och som bara ett gäng idioter kan ha missat. Och här trodde jag engelsmän var korkade med sitt kassa kransystem och inåtvända dörrar, jag antar vi svenskar har inget att säga här...
Engelsmän : 1
Svenskar: 0
Nu har vi lämnat Sverige bakom molnen, och England väntar...
Rasmus och Sara på flyget ^^ Rasmus går inte i min klass, men han är Efraims ersättare
The buss of Doom....
Tobias är iaf nöjd på bussresan ^^
Ståtliga byggnader flyger förbi genom fönstret...
