Japan Night!
Så här får ni lite bilder under kvällen, och ja man blir helt stel när man bär en yukata. Ett litet tips: kissa innan du sätter på dig en.
Paulina och Helena som har precis fått på sig två yukatas.
Här är en jätte trevlig kyrkomedlem som bär en vacker kimono.
Jag tillsammans med bland annat en tandläkare som ska åka till Sverige i vår!
En liten bild på maten och dom konstiga sötsakerna. Dom runda
grejerna närmast innehåller...guess what? Bönor .
Här har du mig, Kiku-san, Hanna och Emily Ederfors, Kosuke (skön kille) och hans kollega
som hette Kai-san tror jag .
Jag fick en jättefin yukata av madame (vi kallar henne det) i slutet av kvällen, blev så
himla glad!
Alla hade en jättefin rosett på ryggen på sina yukatas, denna fick jag tillsammans med
en solfjäder!
Denna kvällen var riktigt rolig och alla människor är så sjukt underbara här! Vi är som en stor familj helt enkelt där alla tar hand om varandra ♥ Ja, det där låt så sjukt sockersött att jag vill försvinna från jordens yta, men det är sant dock.
Nu ska jag sova och njuta av min lediga dag imorgon, se ya!
Comming soon this vinter . . .
Nytt inlägg om Japan Night kommer snart ! Gaaah har så mycket att göra hela tiden men det är så det ska vara !
Suger mama
The Road Trip
Platsen med massa gravar, vi hittade faktiskt en kristen grav med konstigt nog . . .
Så här kunde en typsikt buddistisk grav se ut, oftast är det familjegravar.
Vi gick snabbt vidare sen för vi hade en lång väg kvar, men jag hann ta ett snabbt kort på templet. Sen så skulle vi ta ett pendeltåg för att komma till en annan stadsdel av Shizuoka. Vi höll på att missa det men vi hann som tur var. Det känns lite udda att sitta på ett tåg där alla diskret stirrar på dig. Som tur var så är ju Shizuoka en ganska stor stad, så det är inte jätte ovanligt med utlänningar här. Det hade varit värre om det var en småstad dock.
Det buddistiska templet, det fanns mer tempel i närheten som jag tänkte utforska när jag
är ledig och hinner ta en promenad.
Sen när vi började närma oss stället som vi skulle gå upp för, så fanns det ett museum. Tyvärr var det stängt men däremot så fanns det väldigt vackra koi-fiskar som jag tycker är så otroligt fina. Kasumi-san berättade för oss att en medelstor koi-fisk skulle kosta ca 500kr. Inte billigt precis, skulle vara jobbigt om man råkade döda en.
Fina fiskar som trodde vi hade mat, stackarna. Man kan ju alltid slänga ner ett finger . . .
Vi vandrade även förbi söta och roliga hus på vägen, det fanns även många småaffärer och fikaställen överallt. Och hus som var roliga och färgglada.
Tycker denna stadsdelen var väldigt rolig och fin. Kasumi-san
är även uppväxt här så hon berättade mycket intressant om sin barndom.
Att klättra upp för kullen var ganska jobbigt, så när man kom fram så var man som en uttorkad risboll typ. Men utsikten man såg var ju lätt värt besväret! Jag vågade inte ta så mycket bilder för kamerans batteri höll på att ta slut men jag hann med en bild på utsikten iaf.
Otroligt fin utsikt. Men friden förstördes lite måste jag säga, då ett av Japans största biarter började flyga efter oss. Som tur var så var det bara ett bi och inte flera, och den flög iväg sen. Men Kasumi-san bara skrattade hela tiden och förklarade sen lugnt att om man blir stucken och inte får akut hjälp så kan man dö. Ja, tack så mycket för den sena informationen. Japaner säger jag bara . . .
På vägen hem var vi trötta men nöjda och en vacker solnedgång möte oss. Man log lite
för sig själv och tänkte att man var så sjukt glad över att ha vågat resa hit trots allt.
Nu ska jag käka konstig japansk mat och förbereda mig för att hålla i min första engelska lektion. Känner på mig att det kommer sluta i kaos för kommer säkert skrämma ihjäl ungarna. Aja, sånt är livet . . .
Sverige vs Japan
» I Sverige så använder vi oftast diskborsten till at helt enkelt diska disken med. Här fick vi erfara att man använder diskborsten till att rengöra själva avloppet i diskhon, alltså ta bort gamla matrester och sånt som har fastnat. Något som gav pinsamma konsekvenser då Paulina använde diskborsten till att diska Kyrkans tallrikar med när alla medlemmarna var i rummet.
» Det finns en anledning till att Japan kallas för fuktigheternas land ibland. Kläder använder man bara en gång per dag här för att fukten suger upp svett och dylikt, och det anses då vara ohygieniskt att ha samma tröja på sig dagen efter.
» Det är extremt nyttig mat här. Grönsaker anses vara det nya botemedlet mot cancer typ, och fiber te dricker man varje dag. Ja ni hörde rätt, fiber te var namnet, och det smakar som flytande knäckebröd med en doft av kaffesump ungefär. Men jag tycker det går för långt när man har bönor i sötsaker som tårtor bland annat. Inte ett enda sötsak eller kaka har varit onyttig hitills. Till och med en sorts saft har en bra effekt mot bakterier.
» Ibland kommer ungar fram till dig och typ stirrar på dig som om du var en alien (utlänning och alien är väl samma sak i deras ögon) och fråga om du kommer från Amerika. Väldigt roande ibland . . .
» På fester så vill alla ta kort på dig, och du måste vara med på varje bild. Man känner sig lite som en kändis och det blir lite mycket ibland.
» Japanska hus har ingen isolering och i vissa rum är väggarna gjorde av papper. Med andra ord så fryser man stjärten av sig och det är inte alltid lätt att ta sig upp på morgonen.
Aja, kom inte på några roliga skillnader just nu för klockan är mycket här och jag är trött hehe. Men när jag varit här en längre tid så är jag säker på att jag kommer på fler skillnader. Och snart lägger jag upp ett nytt inlägg om vår utflykt till någon sorts kulle, stay tuned !
Matta ne!
The first few days
Okej jag ska försöka beskriva dom senaste dagarna här i Japan på ett kortfattat sätt. Jag kan inte garantera någon framgång, och stavfel kommer tyvärr existera men men..Hur som helst så var det väldigt varmt dom första dagarna, speciellt på onsdagen. Alltså här snackar vi svensk sommar när det är som varmast lixom, jag tror det var faktiskt över 30+C när vi gick ut i Shizouka. Så man blev ju lite smått överraskad då de flesta kläder man packat ner var mer eller mindre vinterkläder. Så med svettig rygg och härliga lökringar vandrade vi ner till centrum i storstaden Shizouka för att se oss lite omkring. Det första man inser var att man har nog haft en liten sne bild på hur Japan skulle vara, för här trodde jag att alla gator skulle spraka av färg som en liten glad gay-parad typ. Istället möts man av helt vanliga, gråa färglösa gator med möjligtvis en liten färgklick på en liten skylt här och där. Aja, jag antar att Tokyo kommer att se lite mer färgglatt ut men jag klagar inte. För det är väldigt trevligt här och folk är så grymt artiga och snälla.
Detta möts vi först av när vi får se vårat rum, det är från Kasumi–san som bor i kyrkan
med oss. Hon är så sjukt snäll och har hjälpt oss med så mycket!
Det andra man märker är hur rent allt ser ut, seriöst inte ett enda snorpapper flög omkring ens. Och japaner är också extremt välklädda, typ männen har kostymer på sig när dom jobbar och barnen cyklar omkring i välstruken skoluniform medans kvinnorna har sofistikerade kläder på sig. Ser du en japan gå omkring i ett par mjukisbyxor så är det förmodligen en uteliggare. Inte för att dom syns här, men ändå (dom gömmer sig frivilligt på dagen, konstigt nog). Men efter en snabb kopp kaffe på Starbucks så gick vi för att äta, vilket var intressant för det var första gången vi skulle äta ute i Japan. Och japansk mat har ju hitills varit ganska spännande...
Dom rena gatorna i Shizuoka
Paulina och Helena på vårt nya hängställe: Starbucks is the shit ♥
Så vi gick in i en trevlig resteurang och Kasumi-san hjälpte oss med att beställa. Så det blev någon nudelsoppa med en skum efterätt, det var riktigt gott som tur var iaf. Om ni undrar vad glaset är med mjölk i och med ett rött frö på, så är det just det. Mjölkpudding var efterätten med någon konstig kärna/frö på från någon skum frukt. Konsistensen var lite slämmig men det smakade faktiskt som mandelkubb. Efter det gick vi hem igen till kyrkan, där sover vi på så kallde futons som är en japansk maddrass man viker ihop sen på morgonen. Jag vet inte om jag ens kan kalla detta supertunna underlägget som madrass men det går ju att diskutera...min rygg har aldrig gjort så ont iaf. Känns som man är en gammal tant med uttorkade höfter och ryggherpes.
Här har vi nudelsoppan med lite kött i och den omtalade efterätten 
Lite fler stadsbilder som jag tog . . .
Men vi har gått ut väldigt mycket också med Kasumi-sans kompisar dom här första dagarna, vissa av hennes vänner är kyrkomedlemmar och andra är mer eller mindre troende. Men det är sjukt kul iaf att sitta och prata och umgås med japaner och försöka bygga upp ett nätverk helt enkelt. Oftast går vi till en mysig eller rolig restuerang och beställer in god mat. Första gången vi gick ut för att äta så gick vi till ett asroligt sushiställe som var helt sjukt! Det är så nämligen att maten åker runt på rullband och så får man ta det man tycker ser gott ut, med andra ord så vet man aldrig vad man lyckades stoppa i sig. Helt plötsligt dyker det upp en lila sötpotatis som sägs då vara en god delikatess, men det var det inte. Den var skitäcklig. Men nu vet man det och vissa rätter man åt var riktigt goda, så man ska ju inte klaga precis. 
Så här såg det ut på sushistället, jag ska lägga upp en film på det sen när jag hinner!
Det sjukaste var när man, efter att ha samlat ihop ett antal tallrikar, kunde spela ett spel
på datorn och vinna massa priser hahah. Jag vann denna grejen och Helena vann en
badboll med en tecknad figur på, sjukt kul men totally crazy!
Den första Tori–porten vi såg, den fanns mitt i centrum av staden .
Kära läsare jag avslutar med att be om ursäkt för den låga updaten, men det är inte så många timmar vi har ledigt på dagarna så jag hinner oftast inte. Dessutom måste jag låna kyrkans dator och den är endast ledig runt tio till tolv på kvällen. Men jag försöker updatera så fort jag har tid över och jag tänkte dela med mig av denna månadens motto som ni kan sedan ta en funderare på:
"What happens in Japan, stays in Japan . . ."
The beginning
Första flyget vi flög var från Sverige till Istanbul, och det tog ca 4 timmar. Sen efter det var vi på den flygplatsen
i ca 2 timmar och drack underbart kaffe på Starbucks, lovely! Sen fick vi springa till nästa flyg, som vi pinsamt nog höll på att missa incheckingen på, men det gick bra och vi hann checka in vårt handbagage. Efter det väntade oss ett ca 11 timmars flyg till Japan. Och här snackar vi high tec på det planet...när man steg ombord fick vi blå tofflor, eftersom Japanerna har tofflor inomhus, så fick vi ta på oss dom. Och när man vandrade förbi 1:a klass så var det ren lyx typ. Säterna var lixom äggformade med inbyggt massagesystem och fotstöd, mer hann jag tyvärr inte se.
Paulina och Helena på flygplatsen, väntandes på nästa plan :)
Sen satte vi oss på våra platser och framför oss i sätet hade vi världens coolaste tv/dator! Man kunde se på dom senaste filmerna, man kunde lyssna på asbra musik, man kunde se var flygplanet var på kartan, hur lång tid det var kvar, tempratur ute osv. Sen kunde man spela roliga spel som "hänga gubbe", sudoku, schack, ett spel där man kunde lära sig nya språk (bla japanska!) och mycket mer. Awesome med andra ord.
The awesome computer thing :D
Sen fick vi en liten tygväska med jätteroliga grejer i, typ tandborste+tandkräm, gröna flygstrumpor, läppbalsam (haha), öronproppar och sånn där ögonbindel. Men det var ganska jobbigt att flyga ändå för när vi kom fram var man helt ofräsch och förstörd.
Dom roliga tofflorna alla hade på sig .
Taget när vi flög första gången från Sverige till Istanbul.
Sen väntade det oss en 6 timmars bilresa, för det var något vägarbete som pågick och den bilkön var inte rolig, så egentligen skulle resan ta bara ca 4 timmar. Och då var vi tvungna att hålla oss vakna så vi kunde sova på natten sen när vi kom fram, inget enkelt uppdrag precis. Väl framme fick vi käka mat hos Kenths familj, det var eh...lite speciell mat. Typ supertjocka nudlar med lite köttbitar här och där och så slänger vi i en konstig svampodling mitt i allt. Typ så, men det smakade faktiskt helt okej!
Här kommer lite bilder från bilen där man ser det otroligt vackra japanska landskapet
Japan består ju av mycket berg och skogar, som jag nygligen har lärt mig haha
Kenth och hans familj är extremt tevliga och vi har blivit väldigt varmt välkomna! Det sjuka är ju att Kenth pratar svenska med oss så det känns inte riktigt som att man är i Japan än, det känns mer som om man är i en annorlunda del av Sverige på sommaren. Men det är nog pga att jag har världens jetlag just nu, och i och med när klockan är ca 4-5 på eftermiddagen här så är den ju mitt i natten i Sverige. Så plötsligt så får man sånna där sömnattacker då och då, vilket är ganska irriterande för man får ju inte somna isåfall. Och sen när man väl ska sova så är man skitpigg! Hahah knäppt är det, men jag trivs väldigt bra här iaf och det känns riktigt bra här i Japan .
Sista bilden: så här såg det ut när man sedan vaknade på planet och man log lite när
man insåg att shit snart är jag i Japan .
Soon really soon!
Första Japan inlägget kommer med lite tur i morgon så håll ut! (ca 22-24.00 japansk tid) Kenth har nämligen fixat min adapter, nu saknas bara trådlöst internet på min laptop :)
Sayonara!
Okt. 8, 2010
Tack så mycket för den fina presenten! Den ser väldigt vacker och japansk ut ♥
Men nu ska jag börja packa i alla kläder och fixa det sista inför resan, ingen vila och ingen ro här inte. Det hjälper ju inte precis att pappa står och skriker över en som en rabiessmittad kanin.
Så här städat och fint ser mitt rum ut just nu, en sak är säker i alla fall: jag hatar att packa .
Det här blir sista inlägget jag skriver innan jag beger mig till Japan. Uppdatering kommer sen när jag landat och slagit mig till ro i kyrkan och allt!
Hej då så länge! ♥
Sweet as candy
Lite färgglada cupcakes
Mamma gjorde den coola med taggar och hon klagar på att hon saknar kreaktivitet...
En liten overview över dom första vi gjorde - jag vet . . . smiley-muffinsen failade totalt .
Det börjar dra ihop sig nu ¥
Så nu har jag börjat packa, fixat försäkring och köpt en ny kamera idag. Det blev tyvärr ingen systemkamera, då jag var alldeles för stressad för att hitta en för bra pris och allt, dock blev det en Sony Cyber-shot DSC-W390. Helt okej tror jag för det låga priset, ska kanske testa den senare ikväll!
Men nu ska jag börja baka cupcakes som är en avskedspresent till mina arbetskamrater på jobbet ^^ Hoppas bara dom blir bra för jag har en tendens att misslyckas när det gäller bakning...och mat för den delen. Anyway, ni får se mina vanskapta varelser senare ikväll <3
Se ya later!
Stop being such a crybaby
För övrigt börjar jag märka hur mina ögon tåras upp, pinsamt nog, när jag tänker på att jag måste säga adjö till alla. Speciellt när jag tänker på att mina föräldrar ska snart vinka av mig...usch nu måste jag skärpa mig!
90-talets ljuva musik
Haha neä då! Korre är faktiskt en väldigt kär vän som jag älskar trots hennes långsamhet ibland ♥ Men ni får fler bilder från kvällen när jag väl har fått dom som sagt, men här kommer en liten bild när jag försökte fixa mig inför kvällen. Vill bara poängtera att mit hår är värdelöst ibland, för trots att man använder 1000 liter hårspray och allmänt förvärrar växthuseffekten så vill inte mitt hår förbli fluffigt. Nej istället lägger det sig ner som en död planta i Afrika.
För er som undrade så hade jag på mig en vit t-shirt, bleka jeans högt över midjan,
och en röd flanell skjorta som ni kan skymta i bakgrunden .
För er som inte kom ihåg 90-talets "ljuva" musik så är den här låten kanske bekant?
