Förra veckan tog Kasumi-san med oss på en utflykt till någon slags kulle, eller vad man nu ska kalla det för. Vädret var vackert och solen sken högt på himmlen och det kändes skönt att få gå ut och gå och se fler delar av staden Shizuoka. Så vi började gå och på vägen mötes vi av något slags buddist tempel med massa gravar runt. Det var ganska intressant att se för tydligen så kostar en liten gravplats där flera miljoner yen.


Platsen med massa gravar, vi hittade faktiskt en kristen grav med konstigt nog . . .


Så här kunde en typsikt buddistisk grav se ut, oftast är det familjegravar.



Vi gick snabbt vidare sen för vi hade en lång väg kvar, men jag hann ta ett snabbt kort på templet. Sen så skulle vi ta ett pendeltåg för att komma till en annan stadsdel av Shizuoka. Vi höll på att missa det men vi hann som tur var. Det känns lite udda att sitta på ett tåg där alla diskret stirrar på dig. Som tur var så är ju Shizuoka en ganska stor stad, så det är inte jätte ovanligt med utlänningar här. Det hade varit värre om det var en småstad dock.



Det buddistiska templet, det fanns mer tempel i närheten som jag tänkte utforska när jag
är ledig och hinner ta en promenad.

Sen när vi började närma oss stället som vi skulle gå upp för, så fanns det ett museum. Tyvärr var det stängt men däremot så fanns det väldigt vackra koi-fiskar som jag tycker är så otroligt fina. Kasumi-san berättade för oss att en medelstor koi-fisk skulle kosta ca 500kr. Inte billigt precis, skulle vara jobbigt om man råkade döda en.

　
Fina fiskar som trodde vi hade mat, stackarna. Man kan ju alltid slänga ner ett finger . . . 



Vi vandrade även förbi söta och roliga hus på vägen, det fanns även många småaffärer och fikaställen överallt.  Och hus som var roliga och färgglada.


Tycker denna stadsdelen var väldigt rolig och fin. Kasumi-san
är även uppväxt här så hon berättade mycket intressant om sin barndom.

Att klättra upp för kullen var ganska jobbigt, så när man kom fram så var man som en uttorkad risboll typ. Men utsikten man såg var ju lätt värt besväret! Jag vågade inte ta så mycket bilder för kamerans batteri höll på att ta slut men jag hann med en bild på utsikten iaf.



Otroligt fin utsikt. Men friden förstördes lite måste jag säga, då ett av Japans största biarter började flyga efter oss. Som tur var så var det bara ett bi och inte flera, och den flög iväg sen. Men Kasumi-san bara skrattade hela tiden och förklarade sen lugnt att om man blir stucken och inte får akut hjälp så kan man dö. Ja, tack så mycket för den sena informationen. Japaner säger jag bara . . . 


På vägen hem var vi trötta men nöjda och en vacker solnedgång möte oss. Man log lite
för sig själv och tänkte att man var så sjukt glad över att ha vågat resa hit trots allt.

Nu ska jag käka konstig japansk mat och förbereda mig för att hålla i min första engelska lektion. Känner på mig att det kommer sluta i kaos för kommer säkert skrämma ihjäl ungarna. Aja, sånt är livet . . .