Att ens föräldrar och bröder inte respekterar än är så roligt. Att ens lillebror hatar än är även roligare. Att jag kan vara så svag och patetisk är nästan humoristiskt. Jag skrattar ihjäl mig.

Jaha, igår så fyllde man 20 år då! Börjar bli gammal. Men dagen började med en lång sovmorgon, sen blev man firad med tårta, fika och lite presenter. Väldigt få presenter men jag antar att man inte ska klaga haha. Fick bland annat ett par silveröronhängen som jag tyckte va fina, och fick lite tallrikar och muggar från IKEA också. Jag gillar IKEA. När klockan sedan var runt 5 tiden så åkte vi ut till Långserum för att hälsa på emo-barnet även kallad Joakim, min lillebror för er som inte vet det. Det var mysigt coh man upplevde lite gammla goa minnen minsann, som på den gammla goa tiden då jag fortfarande var ung. Ja, tiden går fort.

(Det bör nämnas att mina texter kan låta deppiga men det är för att jag inte kan ha 100 smileys i en text, annars skulle jag gärna ha det:)

Vi svenskar är mästare på att klaga, har ni tänkt på det? Men ta t.ex. vädret. När det är vinter så klagar vi om 'att det är för kallt' och att 'det är så mörkt ute'. Sen när det är höst ja då 'blåser det för mycket' och 'man blir deppig'. Sen har vi våren ja då 'regnar det för mycket' och man längtar till sommaren. Men flera år i rad nu så vet vi att svenska sommaren består av ytterst få soliga dagar, och resten av sommaren spöregnar det. Men nej, alla tänker att i sommar ska jag sola, ha grillfest, bada osv.  Och det kommer va toppenväder varje dag! Sen när det är väl sommar så blir vi irriterade över att det regnar nästan varje dag, som vi visste skulle hända, men vi är för envisa för att erkänna det. Ja, kanske vädret blir bättre just denna sommaren eller vad säger ni?


Det komiska med detta inlägget är att jag är en mästare själv på att klaga.

Att vakna upp till ett irriterande alarm på mobilen är inte kul. Speciellt om klockan är 6 på morgonen och man haft en sånn där härlig dröm, som man inte kom ihåg vad den innehöll men man vill ändå inte vakna. Och detta är speciellt inte kul när det är på en lördagmorgon, för att sedan gå till ett jobb där rumpor ska torkas och frukost ska göras.

Jaha, man stiger upp tillslut och sitter ensam vid matbordet med en halvtuggad macka hängande från munnen. Sen kommer man hem och skriver ett meningslöst blogginlägg som har ingen riktig innebörd, men man gör det ändå för huvudet känns som gelé och ryggen som spagetti.

Idag har jag bara jobbat fyra timmar, så det kändes skönt att veta när man steg upp tidigt på morgonen. Speciellt när man bara ville ligga kvar och sova bort halva dagen. Men livet är inte lätt, men det visste vi redan. Annars var Liseberg-resan igår awesome, jag älskar att åka allting. Förutom dom saker som snurrar, för då mår jag illa. Och det blev att åka kanon för tredje gången innan vi for hem till byhållan här hemma.

Vill också tillägna detta inlägg till stackars banana, som har feber men tvingas att arbeta ändå. Ja, livet är inte lätt.

Jag tror inte det har sjunkit ner i min lilla ärt-hjärna om allt det här med Bjärka. Jag ska flytta om mindre än två månader. Och det är första gången jag lämnar fågelboet här hemma för att breda ut mina små vingar och fly- oj då, jag sjönk visst och blev påkörd av en bil. Neä men det känns lite som så, att man inte är riktigt redo än. Inte att flytta hemmifrån, utan att man måste börja mogna till mer och, jag hatar att säga detta, men att bli mer vuxen. Nej, inte att bli vuxen. Det räcker att man mognar till lite först, för så gammal är jag ju inte.

Jag är nästan lite grann som den kvinnliga versionen av Peter Pan; (även om jag tycker att han redan har en femenin sida inom sig, kom igen Peter; trikåer? verkligen?) det vill säga att; Jag vill inte växa upp. Visst förr eller senare måste man ju växa upp, du vet skaffa familj, köpa en volvo, och börja leva Svensson livet. Men för nu vill jag bara krypa ner under täcket, och drömma mig bort till drömlandet där beskymmer aldrig har existerat...

Nu har jag beställt denna söta blus, hoppas jag får den nästa vecka! Har tänkt på att skaffa en mer söt och lite mer tjejig stil, som självklart ska vara japan-inspererad. Får se om jag lyckas, men tanten här hemma är överlycklig för hon vill inte att jag ska ta med mina 'skabbiga' kläder till Bjärka sen. Föräldrar säger jag bara. Och nej, jag ändrar inte min stil för att hon vill det. Huh, vad tror ni om mig egentligen?