Jag tror inte det har sjunkit ner i min lilla ärt-hjärna om allt det här med Bjärka. Jag ska flytta om mindre än två månader. Och det är första gången jag lämnar fågelboet här hemma för att breda ut mina små vingar och fly- oj då, jag sjönk visst och blev påkörd av en bil. Neä men det känns lite som så, att man inte är riktigt redo än. Inte att flytta hemmifrån, utan att man måste börja mogna till mer och, jag hatar att säga detta, men att bli mer vuxen. Nej, inte att bli vuxen. Det räcker att man mognar till lite först, för så gammal är jag ju inte.

Jag är nästan lite grann som den kvinnliga versionen av Peter Pan; (även om jag tycker att han redan har en femenin sida inom sig, kom igen Peter; trikåer? verkligen?) det vill säga att; Jag vill inte växa upp. Visst förr eller senare måste man ju växa upp, du vet skaffa familj, köpa en volvo, och börja leva Svensson livet. Men för nu vill jag bara krypa ner under täcket, och drömma mig bort till drömlandet där beskymmer aldrig har existerat...