Okej jag ska försöka beskriva dom senaste dagarna här i Japan på ett kortfattat sätt. Jag kan inte garantera någon framgång, och stavfel kommer tyvärr existera men men..Hur som helst så var det väldigt varmt dom första dagarna, speciellt på onsdagen. Alltså här snackar vi svensk sommar när det är som varmast lixom, jag tror det var faktiskt över 30+C när vi gick ut i Shizouka. Så man blev ju lite smått överraskad då de flesta kläder man packat ner var mer eller mindre vinterkläder. Så med svettig rygg och härliga lökringar vandrade vi ner till centrum i storstaden Shizouka för att se oss lite omkring. Det första man inser var att man har nog haft en liten sne bild på hur Japan skulle vara, för här trodde jag att alla gator skulle spraka av färg som en liten glad gay-parad typ. Istället möts man av helt vanliga, gråa färglösa gator med möjligtvis en liten färgklick på en liten skylt här och där. Aja, jag antar att Tokyo kommer att se lite mer färgglatt ut men jag klagar inte. För det är väldigt trevligt här och folk är så grymt artiga och snälla.


Detta möts vi först av när vi får se vårat rum, det är från Kasumi–san som bor i kyrkan
med oss. Hon är så sjukt snäll och har hjälpt oss med så mycket!

Det andra man märker är hur rent allt ser ut, seriöst inte ett enda snorpapper flög omkring ens. Och japaner är också extremt välklädda, typ männen har kostymer på sig när dom jobbar och barnen cyklar omkring i välstruken skoluniform medans kvinnorna har sofistikerade kläder på sig. Ser du en japan gå omkring i ett par mjukisbyxor så är det förmodligen en uteliggare. Inte för att dom syns här, men ändå (dom gömmer sig frivilligt på dagen, konstigt nog). Men efter en snabb kopp kaffe på Starbucks så gick vi för att äta, vilket var intressant för det var första gången vi skulle äta ute i Japan. Och japansk mat har ju hitills varit ganska spännande...


Dom rena gatorna i Shizuoka


Paulina och Helena på vårt nya hängställe: Starbucks is the shit ♥

Så vi gick in i en trevlig resteurang och Kasumi-san hjälpte oss med att beställa. Så det blev någon nudelsoppa med en skum efterätt, det var riktigt gott som tur var iaf. Om ni undrar vad glaset är med mjölk i och med ett rött frö på, så är det just det. Mjölkpudding var efterätten med någon konstig kärna/frö på från någon skum frukt. Konsistensen var lite slämmig men det smakade faktiskt som mandelkubb. Efter det gick vi hem igen till kyrkan, där sover vi på så kallde futons som är en japansk maddrass man viker ihop sen på morgonen. Jag vet inte om jag ens kan kalla detta supertunna underlägget som madrass men det går ju att diskutera...min rygg har aldrig gjort så ont iaf. Känns som man är en gammal tant med uttorkade höfter och ryggherpes.

Här har vi nudelsoppan med lite kött i och den omtalade efterätten


Lite fler stadsbilder som jag tog . . .

Men vi har gått ut väldigt mycket också med Kasumi-sans kompisar dom här första dagarna, vissa av hennes vänner är kyrkomedlemmar och andra är mer eller mindre troende. Men det är sjukt kul iaf att sitta och prata och umgås med japaner och försöka bygga upp ett nätverk helt enkelt. Oftast går vi till en mysig eller rolig restuerang och beställer in god mat. Första gången vi gick ut för att äta så gick vi till ett asroligt sushiställe som var helt sjukt! Det är så nämligen att maten åker runt på rullband och så får man ta det man tycker ser gott ut, med andra ord så vet man aldrig vad man lyckades stoppa i sig. Helt plötsligt dyker det upp en lila sötpotatis som sägs då vara en god delikatess, men det var det inte. Den var skitäcklig. Men nu vet man det och vissa rätter man åt var riktigt goda, så man ska ju inte klaga precis. 

 
Så här såg det ut på sushistället, jag ska lägga upp en film på det sen när jag hinner!


Det sjukaste var när man, efter att ha samlat ihop ett antal tallrikar, kunde spela ett spel
på datorn och vinna massa priser hahah. Jag vann denna grejen och Helena vann en
badboll med en tecknad figur på, sjukt kul men totally crazy!


Den första Tori–porten vi såg, den fanns mitt i centrum av staden .

Kära läsare jag avslutar med att be om ursäkt för den låga updaten, men det är inte så många timmar vi har ledigt på dagarna så jag hinner oftast inte. Dessutom måste jag låna kyrkans dator och den är endast ledig runt tio till tolv på kvällen. Men jag försöker updatera så fort jag har tid över och jag tänkte dela med mig av denna månadens motto som ni kan sedan ta en funderare på:

"What happens in Japan, stays in Japan . .  ."