Det är såna här dagar man inser att man bara har tre dagar kvar på sig att packa och vara klar inför resan. Och då jobbar jag till halv fyra varje dag. Shit. Jag borde verkligen drabbas av panik vid denna tidpunkten. . . . oh, there you are! Hej Mr. panik ska du ge mig hjärtinfarkt nu?

För övrigt börjar jag märka hur mina ögon tåras upp, pinsamt nog, när jag tänker på att jag måste säga adjö till alla. Speciellt när jag tänker på att mina föräldrar ska snart vinka av mig...usch nu måste jag skärpa mig!