Ojoj vad ska jag börja? Dom här dagarna har varit fullproppade med intryck och nya saker att jag vet knappt ut och in längre. Med andra ord så har jag tappat en del av min hjärna och sen plockat upp den när den är påkörd och söndermosad. Men jag kan ju ta hela min Japan upplevelse som jag haft hitills då, från början. Det började med en underbar helg i Stockholm med nära och kära. Vill bara tacka er; Ammi, Hanna, Linus och Sandra för en rolig och minnesvärd sista helg i Sverige ♥ Jag hade så himla roligt, och det var skit jobbigt att säga hej då men det måste ju tyvärr göras. 

Första flyget vi flög var från Sverige till Istanbul, och det tog ca 4 timmar. Sen efter det var vi på den flygplatsen
i ca 2 timmar och drack underbart kaffe på Starbucks, lovely! Sen fick vi springa till nästa flyg, som vi pinsamt nog höll på att missa incheckingen på, men det gick bra och vi hann checka in vårt handbagage. Efter det väntade oss ett ca 11 timmars flyg till Japan. Och här snackar vi high tec på det planet...när man steg ombord fick vi blå tofflor, eftersom Japanerna har tofflor inomhus, så fick vi ta på oss dom. Och när man vandrade förbi 1:a klass så var det ren lyx typ. Säterna var lixom äggformade med inbyggt massagesystem och fotstöd, mer hann jag tyvärr inte se.


Paulina och Helena på flygplatsen, väntandes på nästa plan :)

Sen satte vi oss på våra platser och framför oss i sätet hade vi världens coolaste tv/dator! Man kunde se på dom senaste filmerna, man kunde lyssna på asbra musik, man kunde se var flygplanet var på kartan, hur lång tid det var kvar, tempratur ute osv. Sen kunde man spela roliga spel som "hänga gubbe", sudoku, schack, ett spel där man kunde lära sig nya språk (bla japanska!) och mycket mer. Awesome med andra ord.


The awesome computer thing :D

Sen fick vi en liten tygväska med jätteroliga grejer i, typ tandborste+tandkräm, gröna flygstrumpor, läppbalsam (haha), öronproppar och sånn där ögonbindel. Men det var ganska jobbigt att flyga ändå för när vi kom fram var man helt ofräsch och förstörd.


Dom roliga tofflorna alla hade på sig .


Taget när vi flög första gången från Sverige till Istanbul.

Sen väntade det oss en 6 timmars bilresa, för det var något vägarbete som pågick och den bilkön var inte rolig, så egentligen skulle resan ta bara ca 4 timmar. Och då var vi tvungna att hålla oss vakna så vi kunde sova på natten sen när vi kom fram, inget enkelt uppdrag precis. Väl framme fick vi käka mat hos Kenths familj, det var eh...lite speciell mat. Typ supertjocka nudlar med lite köttbitar här och där och så slänger vi i en konstig svampodling mitt i allt. Typ så, men det smakade faktiskt helt okej!


Här kommer lite bilder från bilen där man ser det otroligt vackra japanska landskapet


Japan består ju av mycket berg och skogar, som jag nygligen har lärt mig haha



Kenth och hans familj är extremt tevliga och vi har blivit väldigt varmt välkomna! Det sjuka är ju att Kenth pratar svenska med oss så det känns inte riktigt som att man är i Japan än, det känns mer som om man är i en annorlunda del av Sverige på sommaren. Men det är nog pga att jag har världens jetlag just nu, och i och med när klockan är ca 4-5 på eftermiddagen här så är den ju mitt i natten i Sverige. Så plötsligt så får man sånna där sömnattacker då och då, vilket är ganska irriterande för man får ju inte somna isåfall. Och sen när man väl ska sova så är man skitpigg! Hahah knäppt är det, men jag trivs väldigt bra här iaf och det känns riktigt bra här i Japan .


Sista bilden: så här såg det ut när man sedan vaknade på planet och man log lite när
man insåg att shit snart är jag i Japan . 

Idag när jag jobbade min sista dag så bjöd jag på mina cupcakes, som tur var blev uppskattade, och sedan fick jag säga hej då till alla. Sen så fick jag en super söt avskedspresent från dom! Och om ni läser detta så vill jag bara säga att jag har trivits så otroligt bra hos er så tack för allt! Ni är så himla gulliga och snälla! Hoppas vi ses i January!


Tack så mycket för den fina presenten! Den ser väldigt vacker och japansk ut ♥

Men nu ska jag börja packa i alla kläder och fixa det sista inför resan, ingen vila och ingen ro här inte. Det hjälper ju inte precis att pappa står och skriker över en som en rabiessmittad kanin.


Så här städat och fint ser mitt rum ut just nu, en sak är säker i alla fall: jag hatar att packa .

Det här blir sista inlägget jag skriver innan jag beger mig till Japan. Uppdatering kommer sen när jag landat och slagit mig till ro i kyrkan och allt!

Hej då så länge! ♥

Nu har mamma och jag kämpat ett antal timmar med att baka över 24 st. cupcakes, men det var kul! Så nu kommer lite bilder med den nya kameran på mina färgstarkta skapelser - hann inte leka så mycket med inställningar och sånt för kl. är 00.38 just nu och jag måste gå och lägga mig snart. Ska jobba min sista dag imon, vilket känns lite konstigt och ledsamt för alla var så trevliga och roliga :)



Lite färgglada cupcakes


Mamma gjorde den coola med taggar och hon klagar på att hon saknar kreaktivitet...


En liten overview över dom första vi gjorde - jag vet . . . smiley-muffinsen failade totalt .

Nu för tiden vet jag varken ut eller in. Stress är ju ett ständigt uppkommande tema dom här sista dagarna. Det känns som om man blivit påkörd av en lastbil, blivit attackerad av en psykopatisk guldhamster, blivit skjuten med en shotgun från 2 meters avstånd, nermanglad av en överviktig älg och....eh ja nu överdrev jag en aning men ni fattar vinken. Men det gäller att ha ögonen på målet så att säga för om fyra dagar åker jag till JAPAN! ♥

Så nu har jag börjat packa, fixat försäkring och köpt en ny kamera idag. Det blev tyvärr ingen systemkamera, då jag var alldeles för stressad för att hitta en för bra pris och allt, dock blev det en Sony Cyber-shot DSC-W390. Helt okej tror jag för det låga priset, ska kanske testa den senare ikväll!


Men nu ska jag börja baka cupcakes som är en avskedspresent till mina arbetskamrater på jobbet ^^ Hoppas bara dom blir bra för jag har en tendens att misslyckas när det gäller bakning...och mat för den delen. Anyway, ni får se mina vanskapta varelser senare ikväll <3

Se ya later!

Det är såna här dagar man inser att man bara har tre dagar kvar på sig att packa och vara klar inför resan. Och då jobbar jag till halv fyra varje dag. Shit. Jag borde verkligen drabbas av panik vid denna tidpunkten. . . . oh, there you are! Hej Mr. panik ska du ge mig hjärtinfarkt nu?

För övrigt börjar jag märka hur mina ögon tåras upp, pinsamt nog, när jag tänker på att jag måste säga adjö till alla. Speciellt när jag tänker på att mina föräldrar ska snart vinka av mig...usch nu måste jag skärpa mig!

Jag har en vän som jag kallar för Korre. Korre är en speciell tjej som inte riktigt förstår ibland att man vill ha saker av henne fort och inte 100 år efteråt. Som t.ex. fotona hon tog under 90-tals festen i fredags. Fotona som fångade Björn i hans extremt roliga och aningen handikappade dans, och andra flummiga tillfällen den kvällen. Det går inte heller att tjata på Korre för hon är inne i sin egna lilla värld. Jag är bara vän med Korre för hennes coola brillor och störda humor lixom, bara så ni vet.

Haha neä då! Korre är faktiskt en väldigt kär vän som jag älskar trots hennes långsamhet ibland ♥ Men ni får fler bilder från kvällen när jag väl har fått dom som sagt, men här kommer en liten bild när jag försökte fixa mig inför kvällen. Vill bara poängtera att mit hår är värdelöst ibland, för trots att man använder 1000 liter hårspray och allmänt förvärrar växthuseffekten så vill inte mitt hår förbli fluffigt. Nej istället lägger det sig ner som en död planta i Afrika.


För er som undrade så hade jag på mig en vit t-shirt, bleka jeans högt över midjan,
och en röd flanell skjorta som ni kan skymta i bakgrunden .


För er som inte kom ihåg 90-talets "ljuva" musik så är den här låten kanske bekant?

♦ Kära läsare ♦

Just nu kan jag inte riktigt fatta att jag jobbar min sista vecka efter helgen. Sjukt är det helt enkelt. För övrigt försöker jag inspireras av 90-talets mode och dess ljuva musik haha. Seriöst även om jag bara var 1-9 år under 90-talet så är det så sjukt mycket man kommer ihåg plötsligt! Typ att man hade glittrande läppglans med fruktsmak som man rullade på som en usla läppdeodorant.

Ska nämligen på Eve's 20 års-fest på fredag och då kan ni ju gissa vad temat är. Funderar på att ta min röda flanell skjorta som är i för sig modern och nyköpt men tydligen hade man flanell skjortor på den gamla goda tiden. Sen kanske man kan ta en vit t-shirt o dra upp ett par jeans över magen? Hur som helst så känns det som detta kommer sluta i en mini katastrof där jag kommer se ut som ett himla miffo helt enkelt. Typ som en sån där person som råkar släppa sig mitt på dansgolvet så alla flyttar sig diskret där ifrån tills man står ensam....ja typ så.


Men just nu softar jag med skön musik och äter hallonsorbe glass ! gammalt foto .


best shit ever ♥

Idag har Hanna varit duktigt. Idag har har hon faktiskt städat sin garderob genom att sortera alla sina miljontals, och ibland önodiga, klädesplagg. Detta började som en plötsligt idé att nu var det faktiskt dags att ta itu med hennes garderobrensning, och starten blev ambitiös. Men efter hårt slit i ett antal timmar så började energin svalna, men frukta ej kära vänner, för Hanna fick en idé och satte på musik i hennes svagaste stund, och återigen flödade energin!

Nu sitter hon framför datorn, nöjd med sitt arbete, och undrar varför i hela fridens namn hon skriver om sig själv i tredje person? Ja, jag säger bara det: det undrar jag också.

Beviset på dagens städning:

var vänlig och ignorera mellanpartierna i garderoben, orkade inte städa alla smågrejerna ehe

Idag har jag varit på kyrkans loppis och fyndat lite ^^ Det blev ju inte jätte mycket med lite saker blev det trots allt (hade typ inga pengar på mig). Men stoltast är jag över den fina vasen med ett japanskt motiv på, såg den nästan direkt när jag gick in haha. Önskar det fanns mer second hand butiker här i Nässjö också, fatta vilka snygga retro kläder man kan hitta isåfall. Aja, jag får väl flytta till en storstad helt enkelt.




Hittade fyra snygga glas, som är bra att ha i framtiden


Denna fina japanska vasen fyndade jag idag

Tyvärr är ju bilden ovan ett tragiskt exempel på att jag inte kan ta hand om blommor. Jag försvarar mig med att jag icke inköpt dessa vackra (nu tragiska) rosor och dom är över 2 månader gamla. Men nu ska jag gå och käka, so long everyone!

När man är med Korre så dyker det oftast upp sjuka ideér som i slutändan blir så sjukt roliga kvällar. Nu har vi bestämt oss för att ha valvaka i en blåröd (komsika färger) liten lekbil i trä för barn som man kan krypa in i och det är så himla mysigt där inne. Skyddade från regnet så ska vi sitta där ikväll och dricka varm choklad, äta kladdkaksmuffins och ta störda kort med dom roliga effekterna på Korres kamera. Haha med andra ord den skjukaste valvakan jag någonsin kommer ha.

Det var den här kamera effekten som var början till allt det sjuka haha






Senare på kvällen när vi gick tillbaka för vår valvaka, mysigare finns inte:









En sista bild på myskalaset, nu ska jag sova ^^

Det är konstigt att man ska drabbas åter igen av en förskylning. Släng in lite feber med, och varför inte göra så hon knappt kan andas genom näsan. Lite slem i halsen skadar ju ingen, och för allt i världen gör så hon varken har kvar sitt smak & luktsinne. Mmm mat är så roligt att äta just nu, anorexia FTW lixom. Neä nu ska jag dricka kaffe och dra på mig chipskostymen och sen kolla på en japansk film , Totoro is the shit ♥


over and out .

Igår fick jag ett trevligt besök från Johanna, en gammal klasskamrat från Bjärka tiden.
Och när man är i en förödande stad som Nässjö så gäller det ju att framhäva det lilla positiva som finns. Som t.ex. våra goda pizzor, vilket hon nu kan intyga att dom faktiskt smakade rikitigt gott. Sen blev det ju självklart cola och den nya Twilight filmen Eclipse ^^ Hahah typ Hanna i ett enda stycke: pizza + cola + twilight.


Edward: Oh look I'm sparkling! :D  (kunde inte låta bli)


Åh älskar när dom är på ängen, så himla vackert

Anyway, nu ska jag försöka sova (yeah right) och ladda upp batterierna inför morgondagen som består mest av 7 timmars konstant skrikande av snoriga små ungar - yay! ♥

Sayonara!

Dream as if you'll live forever, live as if you'll die tomorrow

 

 

När jag suttit och funderat på vad jag ska packa ner till Japan så har jag ju insett att

jag har absolut ingen kamera här hemma. Och jag vill ju jättegärna ta foton när jag är i Japan.

Hmm....funderar faktiskt på att köpa en när jag väl är där, för det är Japan lixom.

Men har ju inte precis råd till värsta dyraste biffkameran men funderar på en Canon 400D, den är ju rätt billig men ändå bra att fota med, smidig och enkel lixom. Vad tycker ni?

I am really happy for you, I really am . . .it's just that . . . I really miss you .

Vet inte men just nu verkar det som dagarna flyter ihop till en stor klump. Man går upp, äter, gör sig iordning, drar till jobbet, kommer hem, vilar, äter, spelar, sen sover. Det är typ min rutin nu för tiden. kul. Jag tror ni inte förstår allvaret i mitt liv just nu. Jag har inget liv för inga polare bor kvar här längre för alla drar. Förutom Korre, men hon är i Linköping hela veckan. Det suger. Sen har jag blivit förskyld igen med feber och allt. Jag skriver med många punkter så ni förstår. Så ni förstår hur mycket mitt liv suger just nu. För jag har inget liv.

Hanna och mamma Karin går in på Konsum där Karin stannar framför tavlan med alla annonser. Hon går fram till en annons om en bortsprungen katt som ägaren desperat försöker hitta igen, med annonsen medföljer en söt bild på katten vilket Karin inte kan motstå.

Karin: Naaaaw, stackars kissen har sprungit bort (ser uppriktigt ledsen ut).
Hanna: BLÄUU! *trycker fast sitt tuggummi i kattens face*
Karin: O.O Näe Hanna! Fy vad du är dum! *försöker ta bort tuggummit*
Hanna: *asgarvar och går där ifrån*